”Kanske är det vad vi föräldrar mest av allt vill känna när ni kommer med era hemska besked: att våra barn är välkomna!”

Ett barn föds. Men något är fel. Läkaren ger diagnos och en familjs liv rasar samman. Pjäsen berättar om mötet mellan föräldrar och vården när barnet har en funktionsnedsättning. Om känslor som pendlar mellan ilska, hopplöshet, tillförsikt och kärlek. Hur avgörande är det på vilket sätt beskedet ges? Kan det överhuvudtaget göras på ett tillfredsställande sätt? Och vad behöver föräldrarna mest i denna utsatta situation…?

Föreställningsfakta

Pjäsen hade premiär 2003 med nypremiär 2019. 2021-23 ingår den inte i repertoaren.

Manus Gunilla Boëthius
Regi Leif Nilsson
Skådespelare Maria Lindström, Petter Billengren, Joakim Sikberg
Producent Ulrika Ragnar Borell.

Speltid 50 min samt tid till efterföljande dialog med publiken
Spelyta bredd ca 4 m x ca 5 m djup
Teknik om arrangören önskar ljudförstärkning, så krävs tre st myggor/headset
Gage och resekostnader kontakta Östra Teatern för priser
Antal medverkande tre personer.

Föreställningen är producerad med stöd från Arvsfonden och SISUS.

"Manuset bygger på djupintervjuer med många föräldrar. Replikerna är hämtade direkt från dessa samtal och borrar sig genom huden. ”Varför har så många professionella yrkesutövare så svårt att hantera sina egna känslor? Ja, vad svarar ekot inom oss själva? Pjäsförfattaren sträcker ut sin hand mot publiken och världen. Budskapet är ändå otvetydigt. Att ljuset kommer åter.””  

– Ulf Lundén, Dala-Demokraten. 14/5, 2004

””Jag rörs nästan till tårar när jag helt plötsligt förstår en del av de känslor som mina föräldrar, förmodligen kände när jag själv kom till världen.” Teaterföreställningen är ett bra och nödvändigt inslag i debatten om fosterdiagnostik. Speciellt i ett samhälle där det viktigaste verkar vara att bli så perfekt som möjligt.”” 

– Sari Nykvist, Stiletten. Nr 2, 2003

”Det er et utrolig sterkt stykke der skuespillerne sier det som vi foreldre knapt nok turde​ å tenke eller i hvert fall ikke si høyt.””

– Lillian Aasnes, Lærings- og mestringssenteret ved ​Stavanger Universitetssjukehus