Artiklar och recensioner av Boogie för benlösa
[Ur Föräldrakraft, 25/6 2008] 
   
   

foto

Ur Föräldrakraft, 25/6 2008

Boogie för benlösa

Vad händer när barnen blir stora och ska ut i vuxenlivet? Det frågar sig Östra Teatern som i september har premiär för sin tredje pjäs om att få ett barn med funktionsnedsättning, ”Boogie för benlösa”.

Svante, Emma och Lina heter karaktärerna som sedan de två förra pjäserna ”När lillan kom till jorden” och ”Mohikan med vita strumpor” har växt upp och ska hitta sin plats i vuxenlivet. De har slutat gymnasiet och undrar hur allt ska lösa sig med kärlek, arbete och flytten hemifrån.

I dramatikern Gunilla Boëthius tredje pjäs tar hon upp det som alla föräldrar och ungdomar själva oroar sig för, vad händer när skolan slutar och man ska klara sig själv? Väntar ett fullvärdigt liv trots att man har en funktionsnedsättning?

- Det känns fantastiskt att skriva pjäser om personer med funktionshinder och hur det är. Det känns lite som om att man kommer med nytt oskrivet och revolutionerande material, eftersom funktionshindrade fortfarande är så osynliga i samhället, säger Gunilla Boëthius.

För 23 år sedan föddes hennes förste son. Allt var normalt vid födseln och han var en fin och kry pojke. Till dess att han kom upp i ett- till tvåårsåldern. Då började Tomas föräldrar upptäcka att allt inte riktigt var som det skulle.

- Vi märkte att han verkade tycka att världen var en hemsk och skrämmande plats, som om han inte förstod den och skrämdes av tanken. Han var sen med talet och det gjorde i sin tur att han inte kunde uttrycka sina rädslor. Det var som om han hade kommit till fel jordklot, berättar Gunilla.

Livet med Tomas inspirerade Gunilla till att ändra sin egen syn på livet och sina medmänniskor. Hon hittade även en ny skrivglädje i att skriva pjäser utifrån sina egna och andras erfarenheter. De tre pjäser som Östra Teatern satt upp bygger alla på djupintervjuer med personer med funktionshinder, föräldrar, vårdpersonal och lärare.

Sedan starten med Östra teatern har man till och från haft offentliga föreställningar på Rosenlundsteatern i Stockholm, men i första hand spelat abonnerade föreställningar runt om i hela Sverige.

- Vi spelar i första hand på utbildningsdagar, konferenser och på skolor. Ibland väljer arrangören att visa pjäserna som offentliga spelningar, då allmänheten kan köpa biljetter, säger producent Ulrika Ragnar Borell.

I ”Boogie för benlösa” får vi träffa Lina som drar sig undan eftersom hon vet att samhället ser ner på en utvecklingsstörd. Emma vägrar förtidspensionera sig och vill utbilda sig, men kommer hennes kropp orka? Sist, men inte minst träffar vi Svante som är punkare och driver sin egen revolt mot samhället.

Pjäsen har premiär på Rosenlundsteatern i Stockholm den 18 september. 18-19 september spelas två offentliga föreställningar per dag. Biljetter går att köpa via Östra Teatern.

”Boogie för benlösa”
Skådespelare: Jill Runestedt (själv mamma till barn med funktionshinder), Maria Lindström och Petter Billengren.
Manus: Gunilla Boëthius
Premiär: 18 september på Rosenlundsteatern, Stockholm

Av Sara Bengtsson




[TeaterStockholm.se, 27 nov, 2008]
   
   
Lustfyllt, känslorikt och avslöjande
3 pjäser om funktionshinder av Gunilla Boëthius

Bakom den torra överrubriken 3 pjäser om funktionshinder döljer sig en trilogi med titlarna När Lillan kom till jorden, Mohikan med vita strumpor och Boogie för benlösa. Denna trilogi utgör ett projekt som Östra teatern jobbat med under flera år i samarbete med dramatikern Gunilla Boëthius och regissören Leif Nilsson med syftet att belysa förutsättningarna för funktionshindrade att fungera i samhället.

Vi får följa tre människor från det de föds (första pjäsen), genom skolåren (andra pjäsen) och fram till de fyller trettio (tredje pjäsen). De har drabbats av ryggmärgsbråck, cp-skada respektive damp och deras vilja att leva ett fullvärdigt liv stöter hela tiden på motstånd från föräldrar, sjukvården, kamrater, byråkrater och partners. Att alla tre pjäserna spelas i rad under en och samma kväll var av allt att döma ett undantagsfall, men delarna förstärker varandra och man hinner bli riktigt bekant med och förtjust i de unga centralkaraktärerna innan det hela slutar med en glad och optimistisk sång. Vi får hoppas att det går bra för dem i fortsättningen.

Samtliga roller spelas med bravur av Jill Runestedt, Maria Lindström och Petter Billengren, som snabbt och elegant byter karaktärer bakom ett rött skynke. Deras otaliga miniporträtt är exakt utformade i kostym, röst och plastik till trovärdiga och mänskliga representanter för tillvarons skiftningar i ett rasande farstempo.

Det är inga pekpinnar, inget tycka-synd-om, ingen freak show utan lustfyllt, känslorikt och avslöjande. Dessutom är det ofta mycket roligt, ibland chockerande, stundtals hjärtknipande. Skådespelarna får använda hela sin verktygslåda och hela sin bredd. Det är debattpjäser och de spelas tydligen mest i sjukvårdssammanhang, men de fungerar alltså alldeles utmärkt som ren teater som var fallet den 25/11 på Rosenlundsteatern.

Av Arne Jansson